Kärt besök av Mr P och frau hitler...

Nu närmar det sig slutet med stormsteg på riktigt.

Idag är det sista lördagen med gäster, igår var det sista buffén, imorgon är sista morgon promenaden, ja så fortsätter det nu hela veckan lång.

Dags att börja tänka på att man ska packa, dags att börja tänka på att städa iordning. Mycket att tänka på och min hjärna är på högvarv hela tiden, det är jobbigt tycker jag.

Vi har även ett sånt där kärt besök igen av den där högsta chefen. Det hade vi inte alls räknat med den här sista veckan. Vi skulle ju ha lite extra roligt och hittat på lite kul saker, men nu får det vara allvar in i det sista. Det funkar ju det med.

Vädret här nere är kasst, man hade tänkt att pressa lite in i det sista men det känns som om man kommer komma hem lika blek som er andra där hemma.

Blandade känslor med den här hemresan alltså. Visst det ska bli fantatsiskt att komma hem och få träffa alla och återgå till den där vanliga vardagen, men vad det kommer att bli tråkigt att lämna allt och alla här nere.

Man har umgåtts med dessa människor här varje dag i 7 månaders tid och plötsligt ska man lämna alla och man vet inte riktigt när man kommer att träffa folket igen, eller om man kommer att göra det. Sen att lämna den behagliga tempraturen och det enkla livet man levt, det känns också lite konstigt.

Nu ska jag börja min fantastiska arbetsdag. Hoppas att ni nnjuter av er tillvaro där hemma för jag njuter minsann av min här nere.

Om 11 dagar så ses vi.... kärlek

pappa baloo ska lära dig...

Så skulle min rubik lydit tillsammans med massa nytagna fina bilder... Det fungerar inte som det ska här just nu, internet alltså... kanske återkommer jag kanske blir det uppdatering senare.... Kärlek

Nazi grottor som dom kallas..

I onsdags när jag var ledig hann vi med ganska mycket faktiskt.

Vi var och besökte några grottor som tydligen nasisterna använde under världskriget.

Kan inte alls något om historien men grottorna var stora, mörka och jätte otrevliga att promenera i.

Jag såg fladdermöss, jätte små, jätte söta, lite obehagliga kanske om dom hade börjat flyga runt men nu sov dom och vi smög nästan omärkbart förbi.

Snabbt inlägg med ovesätnlig info, men iallafall något nytt för er att läsa.

En annan uppdatering är att jag slog grabbarna i bowling, lätt som en plätt, ganska stolt faktiskt och det börjar bli en vana det där med att spöa grabbar i bowling :)

Nu är det dags att gå hem och göra sig klar för arbete.

Ha det underbart.

Då var det dags igen, efter mycket strul med bloggen så kan jag äntligen skriva igen.

Min syster är här med mig och jobbar det känns helt underbart, slutet av denna säsongen är nära nu och det kommer att gå ännu snabbare med henne vid min sida.

Jag var nära att åka hem imorgon faktiskt, blev tillfrågad om mitt intresse fanns för ett jobb hemma, det gjorde det. Men det var en annan kille som fick det. Otur för mig men jag är inte bitter för det känns bra att jag var en av de tilltänkta.

Om fyra veckor bär det av hem istället, känns skönt att få komma hem nu. Säsongen här nere är slut, inte på hotellet men i byn. Helt dött är här, ganska skönt men ganska tråkigt.

Vädret har slagit om till höst här med. Blåst och regn, mörkt tidigt och ganska kalla kvällar.

Vi hade en utflykt i onsdags, massa mys nere på en strand som kallas squid bay. Tända ljus, brasa, grillad korv, svensk korv, oj vad det var gott, tack Mor och Far, och tack Monica för korven alla blev jätte glada som fick smaka.

Nu ska jag gå och spöa grabarna i bowling tänkte jag.

Ha det ljuvligt alla så ska jag försöka bli bättre på att blogga igen.

Kärlek.

mycket ord, många tankar, mycket har hänt.

Blir svårt att få ner allt som hänt sist i detta lilla inlägget.

Jag har haft besök igen. Mina älskade föräldrar har varit här, kändes konstigt att ta hit dom till mitt "hem" och visa dom hur här ser ut, ta med dom på utflykter samtidigt som jag jobbar och dom har semester.

Fina Kristin, Simon, lille Igor och Karin var på kreta på semester vilket passade utmärkt med en utflykt till att hälsa på dom ! Så härligt att få se den lilla, och att få träffa resten.

Min syster är här för att jobba resten av säsongen, skönt att ha henne här, skönt att få ner personal som kan servera, hon kommer nog klara detta galant tror jag hon är ju trots allt inte den som är den.

Jag mår bra nu, det känns som om jag har lite medvind just nu. Jobbet flyter gäster är nöjda, jag har kul, jag känner mig stark och oftast ganska pigg. Jag njuter av min tid här nere och konstaterar varje dag att det inte alls är långt kvar tills det är dags att åka hem, tillbaka till det gamla vanliga, den där tryggheten. Känns konstigt att flytta hem till mamma och pappa men det får bli ett senare bekymmer att skaffa sig ett hem och ett ordentligt liv där hemma. Jag vet ju inte hur det känns att komma hem, kanske är det helt fel och jag packar min väska och beger mig iväg igen, tilll någon annan del av världen, den är ju trots allt ganska stor. Men just nu känns det som rätt beslut.

Har inte allt mycket inspiration till att skriva. Vet inte vart jag ska börja, vet inte hur jag ska fortsätta, vet inte hur jag ska avsluta. Så jag bestämmer mig för att sluta här och återkomma en annan dag.

Ha det fantastiskt där hemma så hörs vi snart igen....

om jag hade haft gevalia hade det varit slut...

Ja det var längesedan igen, men jag är omringad av så fina vänner så jag får massa besök hela tiden, planerade och tydligen oplanerade.

Sara var här en underbar vecka, oj vad trevligt vi hade, massa prat, massa sol, och faktiskt en del äventyr. Hon hade ett rum på hotellet och jag var ganska snabb på att checka in i samma rum eftersom hon bodde själv. Vilken lyx, fungerande dusch, någon som kommer och bäddar sängen och städar, 1,5 minuts promenad till jobbet. Bättre än så kunde jag faktiskt inte ha det.

När Sara åkt hem och jag fått lite nyladdade batterier har jag en del pass att försöka jobba in tills mamma och pappa kommer och hälsar på så att jag kan få vara lite ledig tillsammans med dom. Hux flux från ingenstans kommer Freddan och Nico till jobbet, vad hände där ?!

Då har de bestämt sig för att ta en resa för att hälsa på mig och överraska mig, och tro mig jag blev ganska paff. Det första jag sa var hej vad kul att se er, ni kommer lite olägligt, (det började precis regna på jobbet och det betyder att det ska bäras möbler utifrån och in), kanske inte den trevligaste kommentaren till några man inte sett på 5 månader. Jag vet att jag kommer få höra den ett bra tag framöver så jag kunde lika gärna bjuda på den själv. Vi fick lite tid tillsammans iallafall även fast jag jobbat en del.

På lördag kommer mamma och pappa och hälsar på mig, det ska bli helt fantastiskt och jätte konstigt, en vecka med dom innebär att jag ska hitta en liten kultur runda vi ska bege oss ut på... ja pappa jag lovar det kommer finnas öl på vägen..

En dag ska jag ta dom till Hiraklion, huvudstaden här på ön, då ska jag försöka göra slag i saken och hälsa på fina Kristin som är här på semester med två av sönerna och syster, då kommer jag få se lilla Igor för första gången. Sen är vi återigen kort med folk och då fick jag ner min syster att jobba hon kommer den 24/9, det ska också bli jätte konstigt. Men vad underbart.

Jag är så glad över att ha så fina vänner som faktiskt lägger energi och pengar på att komma och hälsa på mig, eller tar sig lite tid att skicka ett mail även om facebook finns, läser min blogg och skriver en kommentar, skickar ett sms bara för att säga hej. Ni är helt underbara och ni ska veta att ni betyder så mycket för mig !

Kärlek till er alla !!!

(Tydligen fungerar det inte att lägga upp bilder, det kommer en annan dag)

....

Av någon anledning har jag hamnat framför min kamera, jag vet inte hur men jag bjuder er iallafall på en bild av sköna mig, iförd hatt och min fantastiska nya sparkdräkt jag inhandlat på en strand.

Det har inte hänt så mycket sen sist mer än att jag har jobbat. Jag har lyckats ta lite bilder iallafall, så att ni får något nytt att se samtidigt som ni läser. Jag har fastnat för det där med att ta bilder på vatten, det är så roligt, varje droppe är unik och att man kan lyckas frysa det där ögonblicket är ganska fantastiskt, bilderna säger egentligen inte så mycket men de blir oftast väldigt fina.

Just nu blåser det en del här hos mig och då passar dom som kan på att ta ut sina kitedrakar för rastning, det är också så vansinnigt roligt att fotografera men så va vi där med objektivet igen, måste skaffa ett nytt. Det är en hel djungel bara, jag förstår inte vad jag ska leta efter vad jag ska välja och hur det ska se ut... jag hittade ett för 75000 tror ni man blir bätte fotograf då ? Antagligen inte, man får nog redan vara en bra fotograf för att kunna ta bättre bilder med det.

Nu ska jag ta mig till en frisör och se om man kan få klippt sig lite, det börjar verkligen bli dags för det, och jag lovade min frisör att klippa mig iallafall en gång medans jag var här nere, det känns som om det är på tiden nu då när säsongen börjar lida mot sitt slut.

Bara 10 veckor kvar, galet, vad hände egentligen med tiden ? Det känns som om jag kom hit igår...

men snart ska jag åka hem. Hem till Varberg, hem till alla mina vänner, hem till familjen, hem till det där vanliga som man göra hemma.