Förvirringen är enorm....

Hur kan jag känna såhär, varför är inte jag glad eller jo glad är jag ju men inte så glad som jag borde, varför är jag inte motiverad, så där som jag brukar vara, där allt känns kul, där allt gäller på riktigt, där jag alltid ger 110%, varför kan jag inte bara få vakna och känna att denna dagen kommer att bli fantastisk.

Det här är inte jag, eller, är detta den caroline jag hittade nere på kreta, hon som inte vill nöja sig med att vara just nöjd, utan vill lite mer hela tiden, se vad som finns, lära sig allt som går att lära sig och bara ta reda på vad världen och livet har att erbjuda, är detta mitt nya jag ber jag om ursäkt till er som umgås med mig just nu när jag inte är så rolig att umgås med, jag flyter lätt iväg i min egen värld och trivs där, det är er som jag behöver just nu....

Prinsessan och Prinsen

Detta är Eddie och Tove. Tove är min sötaste och enda kusin flicka.

Dessa två bor nästan grannar, deras föräldrar umgås, det skiljer bara fem månader på dessa två sötisar.

Hoppas att de kan bygga upp en vänskap som håller livet ut. De kanske kommer att strula till det nån gång sånt händer, kanske gifter dom sig och lever lyckligt i alla dagar, kanske kommer de inte att prata med varandra alls när de blir stora, men vi hoppas på det förstnämnda.

Det går bra nu..

Efter en fantastisk helg i Malmö sitter jag nu i mitt flickrum och bloggar igen.

Bilderna på cyklarna påminner mig om min käraste cykel jag hade, en gåva från gamlamormor. Cykeln var så gammal att man växlade bakåt. Den blev stulen vid busshållsplatsen när jag var i skolan, jag grät när jag kom hem. Varför gör man så ?

Snart flyttar jag som det ser ut nu. Jag hyr in mig i ett rum hos en vän, det kommer bli bra, ett steg i rätt riktning mot ett nytt liv.

Jag tror jag har landat lite i vardagen här hemma. Jag känner mig fortfarande inte riktigt nöjd men jag ger det ett tag till. Det löser sig, det gör ju alltid det.

att vara eller inte vara...

det är min fråga, ska jag fortsätta med det här med bloggandet eller inte ?

Jag vill fortsätta ta bilder jag vill lära mig att redigera, det är kanske lättare om jag sätter press på mig själv med bloggen så att jag får visa vad jag kan, vi får se.

Nu är jag iallafall hemma, tillbaka på jobbet, börjat springa, sitter i timmar och dricker kaffe på kafeér, jag är ganska rastlös av mig jag försöker aktivera mig med så mycker som möjligt.

Känner mig dock ganska tom på ord.

Vi hörs.

jag kom, jag såg, jag segrade...

Det är med många blandade käsnlor jag skriver detta inlägg.

Mitt äventyr börjar ta slut. Det är dags att åka hem till sverige, hem till vardagen, hem till "verkligheten".

Att sammanfatta peroden som har varit här nere kommer att kräva så mycket mer än detta blogginlägget men jag vill ändå göra ett försök, ett försök att få ner i ord vad denna säsongen har betytt för mig och vad den gett mig.

Bara börja med alla människor jag mött här nere, alla är fantastiska på sina olika sätt, människor jag aldrig hade mött om jag stannat hemma, människor som visade sig betyda mer i mitt liv än jag någonsin trodde. Under 7 månaders tid har jag levt tillsammans med ca 20 personer, vi har gjort allt tillsammans, jobbat, ått, sovit, festat, skrattat, varit på utflykter, varit osams, gråtit, tvättat, städat, ja you name it. Att lämna alla dom är det som är det svåra just nu, man vet inte när eller faktiskt om man kommer att få se dom igen. Det är en jätte jobbig känsla, det är ju mina vänner, vi har blivit som en familj.

Att sätta ord på hur säsongen har varit är svårare än jag trodde, jag gav mig ut på ett äventyr där jag inte hade en aning om vad som väntade, jag visste att det kommer att kräva mycket jobb, men jag kunde aldrig föreställa mig hur krävande det skulle bli och samtidigt kunde jag inte föreställa mig hur underbar tiden här nere skulle bli.

Det har varit tufft, det är ett flertal gånger jag ringt hem till min syster och gråtit och sagt att det får vara nog, jag packar min väska och kommer hem, med nästa plan. Efter lite pepp från henne har det ändå på något sätt slutat i att jag torkat mina tårar tagit ett djupt andetag och bestämt mig för att jag ska klara av detta, jag är starkare än att jag ska ge upp.

Detta ångrar jag inte en sekund nu, men man måste ha loite med och motvind, det är det som formar en till det du är och det du kommer att bli. Jag har lärt mig mycket av mig själv, jag vet idag att jag klarar mer än jag trodde innan, jag har alltid vetat att jag är stark och envis och det är två utav de egenskaperna jag har haft allra mest nytta av här nere. Och det ör två utav de egenskaperna som jag har stärkt ytterligare lite.

Det finnsperioder här nere där allt har gått som en dans, inte särskilt långa sådana men dom finns, någonstans i mitten av säsongn bestämde jag mig för att jag ska klara av detta, inget eller ingen ska få ta knäcken på mig och jag ska absolut inte åka hem, sen sa jag också till mig själv att jag ska göra det bästa av situationen och ha så kul jag bara kan.

Det lyckades, oj vad roligt det har varit, oj vad mycket jag har gjort, sett, upplevt och varit med om. Alla situationer som lett till så mycket skratt att vi knappt kunnat stå upp, alla utflykter till ställen som vi bara pekade på kartan och åkte till, ibland gick det bra, ibland gick det mindre bra, oftast fick man se helt fantastiska ställen.

Det har hänt så otroligt mycket och jag kommer aldrig att få nog av att berätta om min tid här nere, jag kommer att leva på detta länge.

Alla stunder jag suttit på min altan och bara tittat ut över byn är obetalbara, jag kommer inte att glömma den känslan, jag kommer inte glömma hur det var att ge sig ut på främmande mark och bara hoppas på det bästa, jag kommer inte glömma hur det var att strosa runt i shorts i november, eller hur svetten rann när man stod rakt upp och ner och inte gjorde något alls i augusti.

Min tid här nere är en tid jag aldrig kommer att ångra, En vän sa "ångra inget som fick dig att le", det är så jag vill sammanfatta säsongen, den fick mig att le och jag ångrar ingenting.

Det är med stolthet och rak rygg jag säger:

Jag kom, jag såg, JAG segrade !!